majasmuskler.blogg.se

Det är otvivelaktigt en orolig tid i vår vardag i vårt land och över hela vår jord. Covid-19 är ett mikroskopiskt virus med enorm och fasansfull genomslagskraft som vi tvingas att förhålla oss till. Vad har vi att möta på andra sidan, den dag vi kan börja leva utan fruktan igen? Hur kommer vårt samhälle se ut och hur ska världsekonomin återhämta sig?

Så mycket tankar som snurrar och påverkar tillvaron. Plötsligt är jag en av de lyckligt lottade som har en trygg sjukpension som inkomst. Jag behöver inte oroa mig för arbetslöshet. Däremot tillhör jag riskgruppen som skulle få svårt att klara av detta virus. Otäck tanke!

Jag har ju haft väldigt svårt att andas och få luften att räcka till när jag pratar det senaste året. Trots hjärtmediciner p.g.a. hjärtsvikten får lungorna svårt att syresätta mitt blod och vid mätningar nattetid den senaste månaden snittar jag 88% syre i blodet. Det innebär att jag är oerhört trött under dagtid och har otroligt svårt med minnet och hitta ord när jag pratar. Jag känner mig oerhört tråkig att leva med men försöker verkligen hålla humöret uppe men det är svårt.

I torsdags förra veckan fick jag äntligen syrgas att ansluta till den maskin jag har under nätterna för att hjälpa mig att andas. Jag har använt den sedan dess nattetid och kanske får det mig att må lite bättre. Jag vet inte längre vad som är vad. Kanske är det tillfälligt, kanske kommer jag känna det tydligare när allt som händer med mig, runt mig, i samhället och i världen har lagt sig och den allmänna oron minskat. Jag önskar inget högre än att allt ska få återgå till det normala igen.

Ta hand om dig och varandra!