majasmuskler.blogg.se

Vad mycket en endaste dag kan innehålla. Det har varit en sådan dag idag, då man kastas från den ena känslostormen rakt in i nästa och när kvällen kommer känns dagen som en hel vecka.

Jag började med att slå upp ögonen och direkt gick mina tankar till att det var idag jag skulle duscha. Inget konstigt i sig kan man tycka men tänk er då att ni ska få hjälp av någon att klä av er nakna i en duschstol, rulla in er i duschutrymmet och tippa tillbaka hela stolen så ni i stort sett ligger ner och bara kan lyfta på huvudet. I det här fallet har jag också ny sommarpersonal som är superfin och duktig men behöver instrueras eftersom det är hennes första gång i det här arbetsmomentet. Med den vetskapen inser jag alltså att jag, utöver att känna mig helt utelämnad och totalt blottad i ordets rätta bemärkelse, måste sätta ord på hur jag vill bli duschad.

Medans de tankarna for runt i huvudet åt jag frukost och kände ångesten växa för varje tugga jag tog av smörgåsen. In i det längsta väntade jag innan jag kallade in min assistent och bad henne ta hand om min bricka med disk. ”Sen ska jag duscha”, tog jag sats och sade samtidigt som jag började känna mig fysiskt illamående. Hon gick ut i köket och jag satt kvar. Jag kände hur gråten rusade fram och letade sig ut och plötsligt satt jag där och hulkade.

Jag bad Johan komma och samtidigt kom min assistent tillbaka. Jag kände mig så dum som grät över detta men jag fick både tröst och förståelse av mina fina, förstående stöttepelare. De gav mig lite nya perspektiv och jag kunde be Johan duscha mig och instruera så att jag bara kunde koppla av. Det gick så klart jättebra och nu har ”första gången” redan varit så nästa gång behöver anspänningen inte bli så stor. Tack Johan och A för att ni är så fina och förstående.

Därefter fick jag ett helt oväntat telefonsamtal från en släkting på farfars sida. Hans farfar och min farfars farmor var syskon, Viktor och Viktoria. Jag fick höra massor av spännande släkthistoria och utöver det så fin omtanke kring min livssituation som han på avstånd följt här på bloggen. Hej Per Inge, om du läser det här. Vissa möten är bara sådär extra speciella.

Precis när vi sagt hejdå så kom min bror med sin familj på besök och i sann Corona-anda hade jag dukat upp ett bord utanför vårt sovrumsfönster och ställt fram lite nötter, chips och dricka. Det blev en riktigt mysig stund. Jag saknar min familj, mina syskon och alla fina syskonbarn.

Avslutningsvis tog jag del av min dotters bästa väns inlägg på Facebook om den djupa saknaden efter sin pappa som omkom häromdagen. Tårarna rann, igen.

Till sist plingade det till i mobilen och min underbara dotter, Emma, skickade en bild på en hel hop med babykläder som hon inte kunnat låta bli att köpa till lilla loppan i magen. Det är många månader kvar men tanken är att jag ska bli mormor. Hur fantastiskt är väl inte det?

Ta hand om er, ha en fortsatt skön sommar och håll i er i livets bergochdalbana.