majasmuskler.blogg.se

Här kan ni följa mina tankar, funderingar, reflektioner och filosofier kring allt mellan himmel och jord men framförallt kring min vardag och livssituation. När jag var 21 år fick jag diagnosen LGMD2i som är en accelererande muskelsjukdom som idag innebär att jag är helt beroende av elrullstol för att ta mig fram och assistans all min vakna tid för att kunna leva ett så "vanligt" liv som möjligt. Fotografering och bildhantering är superkul så räkna med en hel del bilder.

Kundbemötande

Kategori: Smått och gott, Vardagsmat

 
Ja, det där med kundbemötande känns ju som en ganska viktig hörnsten för en tjänsteleverantör. I vårt fall pratar vi Bahnhof som levererar tjänsten bredband via fibernätet. Vi har tjänsten 100/100 Mbit/s som vi betalar 479:- i månaden för.
 
Problemet är att vi inte får mer än ca 30/75 Mbit/s och av den anledningen gjorde jag vår första felanmelan för drygt ett år sedan. Det som hänt under det här året är att jag som kund har blivit hänvisad till en felsökningsmall som jag fått gå igenom med vår utrustning här hemma. Ett ganska omfattande felsökningsarbete som inte någon gång indikerat att felet skulle ligga i vår utrustning.
 
I nästa steg uppmanades vi ladda ner en programvara som skulle mäta upp hastigheten som de sedan skulle kunna analysera. Resultatet visade att vi hade precis så dålig ned- och uppladdning som vi från börjat anmält i vår felanmälan. Okej, nu skulle det kanske ordna sig.
 
Nej, då fick jag epost från Bahnhof där jag var tvungen att ge dom mitt godkännande för att de skulle gå vidare med felsökningen. Det behövde dom eftersom det fanns en risk att de skulle komma fram att det trots allt var något fel på vår utrustning och om så var fallet skulle vi bli betalningsskyldiga för felsökandet som deras servicepartner skulle utföra. De såg inte det som troligt men, för säkerhetens skull...
 
Med vändande epost bad jag de att redovisa vad för kostnader vi pratade om så jag kunde ta ställning i frågan. Svaret jag fick var att det var omöjligt för dem att svara på min fråga men att de behövde mitt svar. Då började jag tröttna ordentligt och gav med det vårt godkännande. Nu hade det ju gått ett år sedan första felanmälan och vi vill bara att det ska fungera. Allt ansvar bollades hela tiden över på oss trots att det var vi som var de missnöjda kunderna!
 
Så nu skulle en "servicepartner" fortsätta felsöka och vi ombads att inte stänga av våran utrustning under den kommande felsökningsperioden. Dagarna gick och blev veckor men plötsligt kom det ett SMS som sade att justeringar gjorts rörande vårt bredband och vi uppmanades starta om vår utrustning. Full av förväntan gjorde vi som vi ombads. Det hade inte hänt ett skit.
 
Återigen ringde jag Bahnhofs kundsupport (suck...), 17 samtal före och en dryg timme senare återkopplade jag i ärendet och hänvisade till SMS:et. PROBLEMET KVARSTÅR! Nu hade jag också fått veta att grannen tvärs över gatan, tillhörande samma fibernät, hade exakt samma problem som vi.
 
Idag fick jag ett nytt SMS där det stod att de behövde "...kontrollera några uppgifter gällande min felanmälan..." och att jag skulle kontakta dom per telefon när jag befann mig på den aktuella adressen. Tröttsamheten och frustrationen kokade i mig när jag slog numret och hamnade i telefonkö med 14 samtal före. I en dryg timme satt JAG i telefonkö för att BAHNHOF ville ha kontakt med MIG!!! Och då hade de dessutom använt mitt mobilnummer för att skicka SMS:et! Är det verkligen det bästa sättet att hantera en redan otroligt missnöjd och frustrerad kund på!?
 
Jag är så allergisk mot ineffektivitet men ännu mer oförstående till företag som säljer tjänster till kunder som de helt uppenbart inte har någon som helst ambition att försöka behålla och se till att de är nöjda! Hur tänker man då?
 
Nu kanske man kan tycka att det vore enkelt att byta leverantör av fiber och ja, det är nog dax!
 
Kudos till den/de som orkat läsa hela denna klagolåt. Det var riktigt skönt att få ner det på pränt!
 
 
 
 

En bild säger mer...

Kategori: I backspegeln, Natur, Smått och gott

10-årig bröllopsdag med mitt hjärta får avsluta denna bildkavalkad. <3

En regnig dag :)

Kategori: Allmänt, Kroppen, Smått och gott, Vardagsmat

 
Då var det visst sommar igen och Johan & Jag har redan hunnit med en liten semester till Öland som jag ska berätta mer om. Min älskade, ljuvliga dotter, Emma, har tagit studenten så henne har vi också varit iväg och firat.
Så här vacker var hon på sin dag!
 
Jag har utöver det gått med i en grupp på Facebook för oss som har diagnosen LGMD2i och även för anhöriga, nära och kära. Där har jag fått kontakt med en annan tjej med samma diagnos och nu vill jag gärna dela med mig av det jag skrev till henna idag.
 
"...Det är en svår tid som du beskriver med att vara för frisk för att få hjälp men också för att man ska vilja be om hjälp och acceptera den. Genom åren har jag alltid funderat kring NÄR är det dags att be om hjälp med något som jag fortfarande kan göra fast med mycket besvär? Det svar jag har kommit fram till är att om jag börjar undra NÄR, då är det dags!

Jag har aldrig ångrat någon av de hjälpinsatser jag fått genom åren. Men ibland har jag känt mig lite ledsen över att det tagit mig så lång tid att komma fram till mina hjälpbehov OCH jag har framförallt känt att det vilat så stort och tungt ansvar på mig eftersom vården och myndigheter oftast inte kan något om diagnosen och eftersom den också påverkar alla så individuellt. Jag har alltid varit en sådan person som drivit mig själv till det yttersta men genom åren har jag lärt mig hur viktigt det är att hushålla med min energi och hur mycket energi det faktiskt går åt till att vara rädd för att ramla t.ex....

Jag försöker att inte vara så hård mot mig själv i min envishet och strävan efter att "kunna själv". Min väg har varit väldigt lång och svår att vandra men det finns inga genvägar att ta. Jag är så tacksam för allt jag har lärt mig på vägen och att jag kommit fram till där jag är idag..."

Kram på er till nästa gång! <3

 
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara
Spara