majasmuskler.blogg.se

Här kan ni följa mina tankar, funderingar, reflektioner och filosofier kring allt mellan himmel och jord men framförallt kring min vardag och livssituation. När jag var 21 år fick jag diagnosen LGMD2i som är en accelererande muskelsjukdom som idag innebär att jag är helt beroende av elrullstol för att ta mig fram och assistans all min vakna tid för att kunna leva ett så "vanligt" liv som möjligt. Fotografering och bildhantering är superkul så räkna med en hel del bilder.

God Jul alla vänner och tll er jag inte känner

Kategori: I backspegeln, Kroppen

 
 
Nu är det jul igen och ibland blir den inte riktigt som man har tänkt sig. Vi skulle fira den traditionsenlig hos min älskade svärmor Eva och hennes Nils med alla barn med undantag av Emma och Maja. God mat, många härliga samtal och skratt och julklappsöppning vid braskaminen.
 
Istället blev det en blindtarmsinflammation för min del. Sövdes och opererades i torsdags och var fortfarande infekterad på fredagen så då satte de in en dunderkur med antibiotika. Jag blev kvar till i går då allt vänt till det bättre. Johan har funnits vid min sida hela vägen. Trygghet och kärlek när jag behövde det som mest. Med min muskelsjukdom som grunddiagnos och försvagad lungfunktion är man inte så pigg på att söva mig eftersom påfrestningen på lungor och hjärta blir så stor. Men infektionen var så kraftig att kirurgen ändå rekommenderade ett kirurgiskt ingrepp. Lustigt nog var det samma kirurg som opererade bort min galla för fyra år sen.
 
Så, idag blev vår lampa julgran, julmaten en färdigkokt skinka som Hampus griljerat, ljuvliga kamben från ICA Maxi och tre sorters inlagd sill från Abbas. Det var helt perfekt!
 
Jag har fått fantastiskt fina julklappar och varit förutseende nog att ha klapparna färdiginslagna att dela ut. Vi har eldat i kaminen och Hampus och jag har kört "Gossip Girl"-race. Jag är helt fast och redan inne på säsong 2.
 
Måste ju också berätta om den märkliga händelsen som utspelade sig på sjukhusparkeringen igår. När jag ÄNTLIGEN fick lämna sjukhuset och Johan och jag kom ut på den öde parkeringen på väg mot bilen så ser vi två jultomtar komma emot oss. När vi möts ler de båda stort och önskar en god jul och frågar om inte jag ska ha en nalle. De berättar att de är ute på stan för att skänka lite julglädje till barn och utsatta och det känns som om jag står framför två Karl Bertil Jonsson-figurer med tindrande ögon. Jag mumlar ett tårögt tack när de sätter ner den fluffiga nallen i mitt knä och önskar de god jul och de struttar vidare i sin mission.
 
Med det kan jag inte annat än känna en enorm tacksamhet och glädje när jag skriver detta på julaftonskväll hemma i vårt fina hem med vetskap om att jag har så mycket kärlek i mitt liv.
 
En riktigt God Jul och förhoppning om att alla ni som läser får känna detsamma!
Kram,
Maja