majasmuskler.blogg.se

Jag tänker att jag är en klok och stark människa. En människa med starkt driv, sunda värderingar och ett stort rättvisepatos. En människa ödmjuk inför livet och att vi alla är olika men ändå har ett värde, ett människovärde. Jag tror att vi kan lära oss mycket av allt vi går igenom, om vi orkar. Just nu känns det inte som jag orkar. Just nu känner jag mig inte alls stark, inte det minsta driven och absolut inte värdefull.

 

Att vara en av de dryga 16 000 i vårt land, Sverige, som är beviljad assistansersättning känns inte alls bra. Jag känner mig som en ekonomisk belastning. Som något nödvändigt ont, något (inte någon!) som samhället är tvunget att ta hand om. Ibland tappar jag bort min styrka, mitt förnuft, min ödmjukhet och drunknar i ett hav av känslor. Idag är en sån dag. Idag känner jag inget driv, inget hopp och ingen tro. Bara ångest, panikångest.

 

Men jag vet att jag är klok och stark...