majasmuskler.blogg.se

Här kan ni följa mina tankar, funderingar, reflektioner och filosofier kring allt mellan himmel och jord men framförallt kring min vardag och livssituation. När jag var 21 år fick jag diagnosen LGMD2i som är en accelererande muskelsjukdom som idag innebär att jag är helt beroende av elrullstol för att ta mig fram och assistans all min vakna tid för att kunna leva ett så "vanligt" liv som möjligt. Fotografering och bildhantering är superkul så räkna med en hel del bilder.

Magiska stunder

Kategori: Funderingar, Smått och gott

 
Livet är fullt av magiska stunder, man måste bara lära sig att se dom och ha viljan att uppleva dom. När man är där, i en magisk stund, får man känna så mycket. Fantastiska känslor som ger själen näring.
 
Veckan som gick hade med sig många magiska stunder. En av dem var när ett mirakel kom till världen i Onsdags klockan 11.52! Hon var ofantligt efterlängtad och obeskrivligt välkommen och hon valde världens finaste Emelie och Erik som föräldrar! En magisk stund.
 
En annan var vår kvällstur till Brissund när jag såg Emma och Johan som svarta siluetter mot solljuset som speglade sig i vattnet mot stranden. Så mycket kärlek!
 
 
Närmast i minnet finns gårdagens magi och mötet med en Svart stork. Jag är ingen morgonmänniska men 07.30 igår kom Johan in med frukost till mig. Knappt 50 minuter senare satt vi i bilen på väg söderut mot Nisseviken. Där hade man under de senaste dagarna observerat en ung Svart stork. En mycket ovanlig syn i vårt land! När vi kom fram vid 9.30 låg vattnet blankt som en spegel i viken. Molnen gjorde att det såg ut som om himmel och hav flöt ihop vid horisonten. Fantastiskt vackert och rofyllt, rikligt med fåglar men ingen Stork.
 
 
Johan gick iväg för att söka av området och jag satt kvar. Efter bara 10 minuter såg jag något stort, svart landa mitt framför ögonen på mig, på andra sidan vattnet, vid strandkanten till en sandbank mitt i viken. Den Svarta storken gjorde entré! Johan kom rusande på huk genom vassen. Tillsammans stod vi nu och såg Storken spatsera längs hela strandkanten för att sedan försvinna på sandbankens baksida. Wow, vilken show! Vi stod kvar som två lyckliga små barn på julaftonsmorgon och tittade på varandra. Magiskt!
 
 
När vi vände oss om för att gå tillbaka till bilen såg jag en stor, svart siluett mot himlen över trädtopparna. Det var Storken som cirkulerade några varv, som om den sade adjö, innan den drog vidare söderut. Vi somnade med ett stort leende på läpparna igår kan jag lova! :)
 
 

KOMMENTARER:

  • Louise säger:
    2015-08-10 | 13:13:21
    Bloggadress: http://nouw.se/louisemjonsson

    Fin blogg :) Kika gärna in på min om du har lust. Kram

    Svar: Tack Louise, klart jag kikar in! Kram :)
    Maja Ekman Olin

Kommentera inlägget här: