Jag förstår inte
Kategori: Allmänt, Personlig Assistans
Jag undrar om det är rimligt att vi i ett demokratiskt land som Sverige har några folkvalda som bestämmer att det är okej att köra över ett genomtänkt och genomarbetat kollektivavtal i en bransch som tar hand om de allra mest utsatta, utlämnade och begränsade invånarna i vårt samhälle?
Jag undrar om ni med gott samvete tycker det är försvarbart att köra över ett kollektivavtal med ett EU-direktiv från 2003 (2003/88/EG)?
Det här gäller mig och alla andra som lever med så svåra funktionsnedsättningar att vi inte klarar vår egen dagliga livsföring. Vi som behöver hjälp med det allra mest intima som att bli matade, avklädda, sättas nakna på en hård duschstol och bli duschade. Tvålas in under brösten och mellan benen. Torkas och kläs på. Bli satta på en potta för att kunna uträtta våra behov för att någon annan sedan ska torka oss rena och klä på oss igen. För att orka behålla livsglädjen är det så viktigt att den hjälp vi får blir så avslappnad som möjligt. Vi behöver trygghet, kontinuitet och stor förståelse för vår situation av de som kommer in i våra liv och blir en del av det. Dessa människor är ovärderliga!
De mest ovärderliga är ofta de anhöriga som har valt att arbeta med oss. I många fall är de den ultimata tryggheten och kanske är det när de jobbar som vi helt och hållet kan koppla av och känna total tillit. Oftast är det också de som måste hoppa in och jobba extra när någon blir sjuk och kanske kan de till och med få avbryta sin semester för att täcka upp när någon faller bort. Självklart kan det vara påfrestande för relationerna men att leva i ett hem där det alltid finns en utomstående i vardagen är minst lika påfrestande hur stor tacksamhet det än för med sig att de finns där.
Enligt Arbetstidslagen får man i snitt jobba max 48 timmar per vecka. Men, i Vårdföretagarnas (Bransch G) kollektivavtal har man förhandlat bort det för anställda som lever i hushållsgemenskap med brukaren om arbetsgivaren anser att det finns särskilda skäl till att jobba fler timmar. Så här långt är jag med och otroligt tacksam att man insett att det här är viktigt för både anhörig och brukare. Tack vare detta kan jag känna mig trygg i att min assistans alltid kommer kunna ge mig den kvalité och kontinuitet som jag behöver.
Det är nu jag verkligen inte förstår. När jag varje månad redovisar till Försäkringskassan hur många timmar jag använt av de timmar jag fått beviljat av Försäkringskassan så skickas också assistenternas tidrapporter in. Och det är nu det märkliga händer.
Om den anhöriges tidrapporter snittar över 48 arbetstimmar per vecka så betalar inte Försäkringskassan ut de överstigande antalet timmarna. De finns nämligen ett EU-direktiv från 2003 som varje medlemsland kan välja att följa som säger att eventuella kollektivavtal som är fattade med avsteg från Arbetstidslagen som innebär att man kan jobba mer än 48 timmar per vecka inte ska gälla. Det här har Sverige valt att följa och därmed förlorar kollektivavtalet sitt syfte.
För vems skull gör man detta?
Ska våra anhöriga bara finnas här vid vår sida och jobba när ingen annan kan utan att få lön utöver alla de timmar de redan jobbar? Är det tacken de ska få för att de alltid står trygga vid vår sida. Ska de som redan lever med en ständig känsla av ansvarstagande och lojalitet bara bli tagna för givet?
Ni som beslutat detta, hur många timmar tycker ni det är okej att jobba utan lön?
