majasmuskler.blogg.se

Här kan ni följa mina tankar, funderingar, reflektioner och filosofier kring allt mellan himmel och jord men framförallt kring min vardag och livssituation. När jag var 21 år fick jag diagnosen LGMD2i som är en accelererande muskelsjukdom som idag innebär att jag är helt beroende av elrullstol för att ta mig fram och assistans all min vakna tid för att kunna leva ett så "vanligt" liv som möjligt. Fotografering och bildhantering är superkul så räkna med en hel del bilder.

Fem år med Sertralin

Kategori: Allmänt

 
I januari 2020 är det fem år sedan jag för tredje gången i mitt liv blev ordinerad SSRI preparat. Ångestdämpande medicin pga depression. Den ordinerande läkaren ingick i ett team på vårdcentralen som var en del i ett försöksprojekt. Insatsen var tidsbegränsad och teamet upplöstes tre månader senare och jag fortsatte äta min medicin.
 
Ett och ett halvt år senare tog jag upp ordineringen och efterfrågade uppföljning hos en av vårdcentralens stafettläkare som inte hade någon kunskap om mig som patient men jag förklarade att jag inte tyckte medicinen hjälpte så han höjde dosen. Läkaren försvann men jag började känna en liten förbättring så nu har jag ätit Sertralin 150mg i drygt tre år.
 
Det har varit ett jobbigt år med beskedet om hjärtsvikt och allt vad det inneburit med hjärtmediciner som skulle och fortfarande ska finjusteras i doserna, flera besök på sjukhus pga vätskefyllda vävnader och nya läkare och sköterskor att lära känna. Även om beskedet om försvagat hjärta i sig inte var oväntat eftersom risken är så stor att man med min diagnos, LGMD2i, drabbas av det så har det varit svårt för mig att förhålla mig till det och acceptera att det påverkar mig så mycket i min ork och energi till vardags.
 
Så förutom att lungorna och hjärtat nu är påverkade utöver de övriga musklerna i kroppen så har man med alla undersökningar som är gjorda httat bifynd på diverse röntgenundersökningar m.m. En del påverkar mig andra inte alls. Jag fick veta att jag har tre förändringar i levern men det var ingen fara för de växer inte. Jag har ett myom i livmoder som är ofarligt. Jag hade en cysta i vänster bröst som de punkterade och min diafragma har lossnat och skjuter upp mot höger lunga och påverkar min andning ännu lite mer till det sämre men det går inte att göra något åt.
 
Det är ju fantastiskt att de har sån koll på mig och att de följer upp och tar saker på allvar som de stöter på vartefter. Jag är dock enormt tacksam och glad att jag under det här året framför allt haft Johan vid min sida som den trygghet och enorma kärlek han ger mig när rädslorna kryper inpå. Jag har också haft en jättebra psykolog som hjälpt mig att stanna upp och finnas i mina känslor, undersöka dom och ge dom det utrymme de behöver.
 
Nu har jag bestämt mig för att jag är redo för att se vem jag är bakom SSRI-preparatet som har hjälpt mig att ha tillvaron i balans under de här jobbiga åren. Jag har påbörjat nedtrappningen och har nu kommit ner till 50mg. Det känns än så länge bra även om jag har haft väldigt intensiva drömmar sedan jag började nedtrappningen, huvudvärk, illamående och vissa dagar lite extra tungsinthet men det är som värst när jag gör en ny dosförändring. De positiva effekter jag hittills tycker att jag upplever är att jag känner mig mer "skarp", att jag är med på ett mer aktivt och alert sätt. Bättre minne, mindre "sirap" i hjärnan. Jag har tre veckor kvar innan jag är helt av med medicinen så jag hoppas det landar bra. Annars är det ju bara att börja igen. :)
 
Om en vecka är det första advent och sen är julen snart här. Vi får hem alla barn utom Emma som kommer vara saknad vid våra familjegnabb, skratt och diskussioner. Älskade familj! 💖

KOMMENTARER:

  • Kristina Lejdström säger:
    2019-11-25 | 06:59:34

    Finaste Maja. Tack för att du är så generös och delger hur livet är för dig. Att både jag och dina vänner får vara delaktiga. Tänker på dig med de varmaste tankar. Tänk om man bara kunde springa över på en fika och en kram. Önskar att du ska må bra av att ta
    Bort medicinen. För min del kämpar jag med lite åldersrelaterade krämpor. De bara rasar över en. Och då blir det extra viktigt med fina och kära vänner. Idag blir Lotta 49 år. Det är ju också otroligt! Kram!

    Svar: Det hade verkligen blivit många kramar och koppar kaffe om vi bodde närmre varandra, det är jag säker på! Tack för dina tankar och all din klokhet genom åren. Du är fantastiskt fin! Kram på våra barns dag, den delar vi och hur häftigt är inte det... <3
    Maja Ekman Olin

  • Kristina Lejdström säger:
    2019-11-26 | 06:50:35

    Ja igår firade vi Lotta hos Olof och tänkte på Hampus.
    En lugn och mysig kväll. Viktigast är familjen och vännerna. Alla som tänker snällt och vill oss väl. Ha en fin dag Maja. Kram.

  • Kristina Lejdström säger:
    2019-11-26 | 06:50:35

    Ja igår firade vi Lotta hos Olof och tänkte på Hampus.
    En lugn och mysig kväll. Viktigast är familjen och vännerna. Alla som tänker snällt och vill oss väl. Ha en fin dag Maja. Kram.

Kommentera inlägget här: