majasmuskler.blogg.se

Det är skönt att bli äldre, att få användning av sin växande livserfarenhet och ha tid till att reflektera och kanske också finna acceptans på kortare avstånd än när man var yngre. Med det sagt så ser jag tydligt att jag har många år kvar att leva... ;)

 

Jag som tyckte att jag äntligen börjat landa i acceptansen att min muskelsjukdom slukar stora delar av min energi, att det inte finns så mycket kvar efter det livsnödvändiga, äta och sköta den dagliga hygienen. En liten reserv finns kvar för umgänge eller en utflykt men då är jag medveten om att det behövs en eller ett par dagars återhämtning. Det har varit en lång, tung, svår och krokig resa till denna acceptans.

 

Därmed har känslan av uppgivenhet krupit fram genom vetskapen om den nya diagnosen hjärtsvikt. Uppgivenhet i att nu behöva fortsätta den där ganska jobbiga acceptansresan eftersom hjärtat har snott min energireserv! Så just nu känner jag mig rätt vilsen och har inte riktigt hittat vägen som är skyltad mot acceptans men Johan håller min hand och visar mig åt rätt håll, så det känns i alla fall varmt och fluffigt runt hjärtat när det sviktar.