Om mig
Kategori: Fakta, I backspegeln, Smått och gott
Det här inlägget är ett av mina tidigare inlägg från min förra blogg för er som inte läst det tidigare.
"De som känner mig vet nog redan och för er som inte vet så tänkte jag berätta lite mer om mig själv för att ni ska få en lite klarare bild av mig och min personlighet.
När jag var 16 år frågade jag om jag fick jobba helger, kvällar och lov på VIVO, matbutiken på torget som vi alltid handlade maten hos, och fick därmed mitt första jobb. Kort därefter frågade de som hade kiosken vägg i vägg med VIVO om jag hade lust att jobba extra lite hos dom också ibland och det var väl självklart att jag ville det!
När jag gick ut gymnasiet hade jag förutom jobben ovan jobbat som brevbärare, reklamutdelare, på Stor & Liten, på Görna Lund och nattklubben BZ.
Jag red i två år och efter ett ridläger blev jag själv ridlägerledare.
Jag fick en röd moppe, Ciao Piaggio, med en röd hjälm som jag som enda tjej körde runt på i området där vi bodde. Tyckte inte heller det var några problem att köra hemifrån Ängby in till stan med den och har först många år senare förstått att det inte var så konstigt att bilarna i Klaratunneln tutade på mig när jag puttrade fram i 30 på den genom tunneln men då tyckte jag de var väldigt intoleranta! (Man får inte vare sig gå, cykla eller åka moped i den tunneln och det står tydligt skyltat vid infarterna...)
Gymnasiet började jag på Samhällsvetenskaplig linje på Kungsholmens gymnasium men kände ganska snart att jag inte trivdes alls. Pappa sade att jag var tvungen att gå en termin åtminstone men jag var mest hos mina kompisar som gick i andra skolor resten av den terminen. Ett år senare började jag om på Bromma gymnasium där jag tog studenten från Ekonomisk linje och då var jag först i min familj att ta studenten.
Jag tog körkortet som privatist, efter att ha övningskört med mamma och pappa tagit 6 körlektioner, en vecka efter min 18 års-dag.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år och skulle börja sista terminen i gymnasiet.
Jag hade många killkompisar.
Jag gillade att stå vid sidan om när pappa eller kompisar meckade med bilar eller andra mekaniska prylar. För att förstå hur saker fungerade så frågade jag gärna en gång för mycket än för lite.
Jag har varit deltagare i en Miss Tanga-tävling på ett disco på Mallorca...
När jag bestämt mig för något så är det inte mycket som kan stoppa mig. Med åren har jag dock blivit lite mer eftertänksam och mindre impulsiv
Om någon har ett problem så letar mitt huvud direkt efter en lösning. Det finns inga hinder, vill man så går det men kanske inte på det sätt man tänkt sig. Också något jag slipat kanterna på en aning genom åren...
Optimistisk, naiv, omtänksam, tacksam, ödmjuk, driftig, effektiv, glimten i ögat, klok, förnuftig, känslosam, smart och diplomatisk är positiva egenskaper jag anser mig ha.
Med allt detta sagt kan jag säga att det ska mycket till innan jag känner uppgivenhet...
Men det gör jag idag, det gör jag nu, när jag inväntar att någon, ska höra av sig för att informera mig om hur man (för 5:e gången!) tänker se till att funktionen fungerar för att fälla upp fotplattan på min rullstol som jag är beroende av inomhus. Den senaste lösningen, för en vecka sen, var att fästa en magnet med silicon, i plattan. Magneten lossnade efter bara några timmar och nu en vecka senare är siliconen fortfarande våt!
Kom igen nu, arbetsterapeuter och tekniker, nu räcker det väl ändå!?"
Skrivet 2013-01-10
När jag var 16 år frågade jag om jag fick jobba helger, kvällar och lov på VIVO, matbutiken på torget som vi alltid handlade maten hos, och fick därmed mitt första jobb. Kort därefter frågade de som hade kiosken vägg i vägg med VIVO om jag hade lust att jobba extra lite hos dom också ibland och det var väl självklart att jag ville det!
När jag gick ut gymnasiet hade jag förutom jobben ovan jobbat som brevbärare, reklamutdelare, på Stor & Liten, på Görna Lund och nattklubben BZ.
Jag red i två år och efter ett ridläger blev jag själv ridlägerledare.
Jag fick en röd moppe, Ciao Piaggio, med en röd hjälm som jag som enda tjej körde runt på i området där vi bodde. Tyckte inte heller det var några problem att köra hemifrån Ängby in till stan med den och har först många år senare förstått att det inte var så konstigt att bilarna i Klaratunneln tutade på mig när jag puttrade fram i 30 på den genom tunneln men då tyckte jag de var väldigt intoleranta! (Man får inte vare sig gå, cykla eller åka moped i den tunneln och det står tydligt skyltat vid infarterna...)
Gymnasiet började jag på Samhällsvetenskaplig linje på Kungsholmens gymnasium men kände ganska snart att jag inte trivdes alls. Pappa sade att jag var tvungen att gå en termin åtminstone men jag var mest hos mina kompisar som gick i andra skolor resten av den terminen. Ett år senare började jag om på Bromma gymnasium där jag tog studenten från Ekonomisk linje och då var jag först i min familj att ta studenten.
Jag tog körkortet som privatist, efter att ha övningskört med mamma och pappa tagit 6 körlektioner, en vecka efter min 18 års-dag.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år och skulle börja sista terminen i gymnasiet.
Jag hade många killkompisar.
Jag gillade att stå vid sidan om när pappa eller kompisar meckade med bilar eller andra mekaniska prylar. För att förstå hur saker fungerade så frågade jag gärna en gång för mycket än för lite.
Jag har varit deltagare i en Miss Tanga-tävling på ett disco på Mallorca...
När jag bestämt mig för något så är det inte mycket som kan stoppa mig. Med åren har jag dock blivit lite mer eftertänksam och mindre impulsiv
Om någon har ett problem så letar mitt huvud direkt efter en lösning. Det finns inga hinder, vill man så går det men kanske inte på det sätt man tänkt sig. Också något jag slipat kanterna på en aning genom åren...
Optimistisk, naiv, omtänksam, tacksam, ödmjuk, driftig, effektiv, glimten i ögat, klok, förnuftig, känslosam, smart och diplomatisk är positiva egenskaper jag anser mig ha.
Med allt detta sagt kan jag säga att det ska mycket till innan jag känner uppgivenhet...
Men det gör jag idag, det gör jag nu, när jag inväntar att någon, ska höra av sig för att informera mig om hur man (för 5:e gången!) tänker se till att funktionen fungerar för att fälla upp fotplattan på min rullstol som jag är beroende av inomhus. Den senaste lösningen, för en vecka sen, var att fästa en magnet med silicon, i plattan. Magneten lossnade efter bara några timmar och nu en vecka senare är siliconen fortfarande våt!
Kom igen nu, arbetsterapeuter och tekniker, nu räcker det väl ändå!?"
Skrivet 2013-01-10
