Så mycket omtanke
Först vill jag tacka alla som visat så mycket värme och omtanke, tack! Varje ord ger styrka på vägen och en varm känsla av att inte vara ensam i oron och rädslan. <3
Det gick bra idag. De hade ordnat fram en mobil lyft, sele och en säng. Undersökningen gjordes av en kardiolog som också var överläkare på medicin. Han tog massor av bilder under lång tystnad och när vi tillslut var klara så fick jag tillslut fråga hur det såg ut och vad som händer nu. Jag blev inte så mycket klokare av hans svar men om jag ska försöka sammanfatta det hela så såg han inget alarmerande. Men, jag har ju en muskelsjukdom och även hjärtat är en muskel och som det ser ut nu så jobbar den precis på gränsen med att pumpa runt blodet. Han skulle titta på bilderna, göra lite uträkningar och därefter skriva ett remissvar till Neurologen som sen hör av sig till mig. Jag fattar fortfarande inte om jag är en av de där 60% eller inte och om jag är det, hur snabbt försämras hjärtat i så fall?
Jag känner mig absolut mindre orolig nu men långt ifrån klokare.
Johan och jag gick på en härlig och välbehövlig promenad i höstsolen efter besöket. Det blev strandpromenaden och botaniska trädgården innan vi åkte hemåt igen. Väl hemma kom det plötsligt blombud till mig! Oj, oj, oj vad tårarna "spröt" (som de säger här på Gotland) när jag läste kortet där min älskade, fina dotter skickade omtanke och kärlek till mig. Älskade, underbara Emma, tack för att du fyller mitt hjärta till bredden när jag behöver det som mest! <3
Kärleken är allt!
